Förflyttat inlägg
Våra hjärtan ser alla likadana ut men mitt är brustet men ser ändå lika dant ut som diitt. Ja fick en plats på jorden en plats som är min en plats som inte får bli någon annans en plats som kommer att förbi min. Ja har mnga gånger tänkt på att välja bort den men ångrat mig, min plats är min och ingen annans. Jag ler när jag tänker på vad som fanns men jag gråter när jag ser hur de nu ser ut, du finns i mitt huvet men inte i verklighet. Jag saknar att få älska dig jag saknar att ha dig här. Jag skriver för att bearbeta de som inte finns men som fanns, jag vill vända min blick jag vill vända mig om och bara gå men de är svårt att lämna nått som inte finns men som fanns. Vad kan man göra när allt är slut om inte att glömma ? Vilka vägar finns de att gå när ingen väg leder till ditt hjärta men fanns den skulle jag välja den då ? Jag är vilsen men letar och hoppas på att finns en stig ut som kan visa mig livet och ett ögonblick som alla vill se, jag vill finna lyckan som ger mig allt och visar mig livet. Du finns i mina tankar men jag vill att du ska finnas för mig, jag önskar att de såg annorlunda ut och att de som hänt inte va på riktigt. Om de vorre en mardröm skulle jag aldrig sova igen. Om jag inte är på jorden så snälla ta ner mig för att jag vill ju vara med dig, jag vill hitta en styrka som ingen annan har jag vill finns en kärlek men slippa alla krav. Hur ska man göra när den man älskar försvinner och hittar någon som låter bättre ? Är hon bättre eller låter de bara så ? Va va jag ? Va jag något eller bara ett objekt, men vart leder kärlek utan krav ? Jag älskar att få synas med dig du är de jag behöver min lycka är hos dig men du gömmer den för mig. Du är men någon annan och de svider du älskar inte mig och de gör ont. Jag vill finna dig och leva utan att känna min plats håller på att väljas bort ? Finnd de någon mening att hoppas när det jag hoppas på ändå är förjäves ? Att leva i en tomhet är svårt för vad ska jag fylla den med ? Vill inte fylla den mer med de som gör ont men saker som fått mig att ändå vara själv. Jag lever i en ensamhet men jag är inte själv men det är så det känns, för att var finns du ? Vad väntar jag på om inte på dig. Men vad finns de hos dig att vänta på ? Jag tänker på saker som jag inte vill tänka men vem kan få min på andra tankar när de ser ut som de gör, När livet svider ? När jag vaknar vill jag att dagen ska va en annan och att du jag ligga breve och att allt bara ska ha varit en dröm, men verlkigheten är inte en dröm den är sann. Jag viskar för mig själv att nu är de slut men jag vill att de ska se ut som förut.
