Konstigt....
Jag tycker att de är så konstigt att just mitt liv ser ut som de gör medan andras ser ut på ett annat sätt medans de kan påminna om mitt. Jag har så mycket saker som påminner om hur jag va förut men som får mig att vilja saker som det känns som att jag inte kan längre. Jag vet att jag kunde förut och att jag borde komma i håg hur jag gjorde då men det gör jag inte. Jag har inte lika dåligt minne som jag hade när jag va 15 för att jag va så upptagen med annat men vissa saker försvinner bara och även om man vill hitta till baka till hur jag gjorde då så gör jag inte de. Det jag skriver är de säkert inte någon som förstår men med en förståelse från mig eftersom att det jag skriver om kommer direkt i från vad det är jag tänker för stunden.
I bland önskar jag att jag va osynlig så jag kunde befinna mig på platser som jag nte fick bara för att få veta sanningen. Måste gånger så tror jag att jag vet och andra blir jag osäker, låter jag förvirrad ?
Jag kan fatta om ni tycker de.
Jag tycker att du är så fin och jag skulle vilja leva med dig jag skulle kunna tänka mig att ägas av dig, ibland. Jag vill vara din de är jag säker på i allafall. Jag vill finnas för dig, joo det gör jag men jag vill att du ska vilja de med och att de inte bara va jag som drömde om de. När kommer ödet komma och knacka på mig ?
Är det någon som fattar hur jag mår ? Är det någon som bryr sig ? Om jag visste att livet skulle se ut så här skulle jag valt att leva då ? Jag får veta de på torsdag eller ja kanske inte om livet va värt att levas men i allafall om det är värt att förvänta sig nått eller om jag kanske till och med fått in fötterna i nått som skulle kunna bli riktigt stort med dom rätta kontakterna, men vad de är kan jag tyvärr inte gå in på.
I bland önskar jag att jag va osynlig så jag kunde befinna mig på platser som jag nte fick bara för att få veta sanningen. Måste gånger så tror jag att jag vet och andra blir jag osäker, låter jag förvirrad ?
Jag kan fatta om ni tycker de.
Jag tycker att du är så fin och jag skulle vilja leva med dig jag skulle kunna tänka mig att ägas av dig, ibland. Jag vill vara din de är jag säker på i allafall. Jag vill finnas för dig, joo det gör jag men jag vill att du ska vilja de med och att de inte bara va jag som drömde om de. När kommer ödet komma och knacka på mig ?
Är det någon som fattar hur jag mår ? Är det någon som bryr sig ? Om jag visste att livet skulle se ut så här skulle jag valt att leva då ? Jag får veta de på torsdag eller ja kanske inte om livet va värt att levas men i allafall om det är värt att förvänta sig nått eller om jag kanske till och med fått in fötterna i nått som skulle kunna bli riktigt stort med dom rätta kontakterna, men vad de är kan jag tyvärr inte gå in på.
