Förflyttat inlägg
Nu sitter man här och bara väntar på att klockan ska ticka fortare. Faaan vissa saker är så jobbigt men de finns inget man kan göra än att låta de va och hoppas att de kommer att lösa sig även om jag inte tror att de kommer att bli som jag vill. Känner inte för att vara nått jävla andrahandsval vill vara nummer 1, vilket känns helt omöjligt nu. Jag fattar inte hur de kunde sluta så här och hur X tänkte ? De finns så mycket saker jag skulle behöva få ett svar på men som föralltid bara kommer att vara en gåta. Men en sak ja bestämt mig för de är att aldrig ta mer skit och att aldrig låta någon ta mig förgivet igen, jag är jag och jag har oxå kännslor som man inte ska leka me. Ja kan inte fatta hur en annan människa kan låta mig själv gå så långt ner att man gör en annan människa illa. Va gjorde jag för fel ? Gjorde jag nått fel eller är de bara så de känns ? Varför va jag tvungen att bli kär och börja älska någon som inte gör desamma tillbaka ? Men det kanske helt enkelt är så att jag faller för den där jakten efter att få finna nått men utan att veta om jag kommer de eller inte. Ja undrar om jag kommer att hitta dig nån dag ? Men en sak är säkert du kommer alltid att vara inom mig och finnas i mina tankar och minnena kommer inte att raderas vad som än händer och de är dom som ger mig nått typ av hopp på att vi kanske kommer att finna varandra igen. De är då hemskt att de finns kärlek som inte alltid är glad. Men vem vet gud kanske sände mig som ett prövobarn för att kunns testa människans gränser och se hur mycket man ska klara innan maninte orkar mer och bara vill ge upp. Visst dom dagarna har oxå funnits men då finns de ju andra än mig själv jag måste tänka på, för att även om HAN jag älskar inte älskar mig så finns ju familjen som älskar mig och som alltid kommer att vara kvar. Vare sig dom är i himlen eller på jorden. Men jag saknar kärleken asso inte den jag har nu för att den är inte glad. Jag saknar att ha någon som vill ha mig och älskar mig för den jag är. Det kännt som att jag aldrig kommer att komma över X. Kanske kommer jag inte de och kanske kommer jag de, ingen vet! Ibland önskar jag att jag va en sån som inte tänker allst och vem lämnade igentligen vem ? Finns de änns nån annledning at gå och tänka och hoppas när de ser ut som de gör. Vem vet de kanske är du som snart önskar att du inte kunde tänka och ångrar att de vart som de vart när du inser att de du hade aldrig kommer att bli ditt igen. Du har dig chans jag finns här om du vill men jag kommer inte att komma till dig. Mitt hjärta är brustet men det ser likadant ut som ditt. Mina känslor känns men dom syns inte, när jag är glad vill jag gråta om jag tänker på dig eller pratar med dig. Jag lever i nån värld av hopp och i en värld där jag alltid kommer att sakna dig.
