Öden
Jag tror på ödet och öden jag tror att de finns en mening för alla i livet och att de finns saker som redan när vi föds är bestämda att vi ska göra innan vi försvinner. Jag tror att många som dör tidigt eller som dör plötsligt utanförvarning har gjort de dom kom för att göra och för att förtsätta i ett nytt liv i en ny tid, en annan värld eller kanske i vår och i nu tid. Jag tycker själv klart inte att de är rätt att man ska gå bort ung och kan själv inte se vad en människa som bara är 25 gjort klart för att gå vidare till den andra sidan. Jag tror på att många gånger när saker har hänt så har dom redan varit planerade ocg bestämda av någon annan eller ödet. Jag har själv varit med om saker och jag upplever saker som bara inte borde hända. Dom mest konstiga saker men de jag vill hända händer inte. De finns små saker som skulle göra stora förändringar i mitt liv. Att dela de med någon annan skulle vara en av pusselbitarna som fattas för att jag skulle vara lycklig men jag vill inte dela de med vem som helst,
Jag lever i min ensamhet förutom när jag träffat en speciell någon som jag kanske inte kommer träffa igen inte på samma sätt i allafall. Jag saknar att inte hade så som jag hade de och jag vill glömma allt som varit och bara kunna gå vidare men de känns omöjligt att ta de stegen. De är nått som får mig att inte vilja släppa taget och gå vidare du är för underbar för de. Jag känner nått som inte riktigt går att sätta fingret på med jag kan säga att de finns nått som jag varken fattar eller som jag aldrig någonsin kommer att fatta. Han är en stor del av mitt liv. Har man levt ca 3 år med samma person om man är 20 så är det länge, visst vi va inte tillsammans helatiden men vi träffades från och till i allafall till för kanske fem månader sen och nu känner vi inte varandra och det gör så jävla ont. Det finns så mycket jag skulle vilja ha sakt och så mycket jag skulle vilja förklara och även få förklarat för mig. Jag vet inte hur jag ska göra för att kunna gå vidare. De är så många saker som jag måste bearbeta så mycket som jag bara slängt åt sidan men de börjar komma i fatt mig. I vilket fall som helst han finns i mitt hjärta !
Jag lever i min ensamhet förutom när jag träffat en speciell någon som jag kanske inte kommer träffa igen inte på samma sätt i allafall. Jag saknar att inte hade så som jag hade de och jag vill glömma allt som varit och bara kunna gå vidare men de känns omöjligt att ta de stegen. De är nått som får mig att inte vilja släppa taget och gå vidare du är för underbar för de. Jag känner nått som inte riktigt går att sätta fingret på med jag kan säga att de finns nått som jag varken fattar eller som jag aldrig någonsin kommer att fatta. Han är en stor del av mitt liv. Har man levt ca 3 år med samma person om man är 20 så är det länge, visst vi va inte tillsammans helatiden men vi träffades från och till i allafall till för kanske fem månader sen och nu känner vi inte varandra och det gör så jävla ont. Det finns så mycket jag skulle vilja ha sakt och så mycket jag skulle vilja förklara och även få förklarat för mig. Jag vet inte hur jag ska göra för att kunna gå vidare. De är så många saker som jag måste bearbeta så mycket som jag bara slängt åt sidan men de börjar komma i fatt mig. I vilket fall som helst han finns i mitt hjärta !
Kommentarer
Trackback
